Kajsa Kavat bor hos sin mormor. Mormor sa att Kajsa såg kavat ut till och med den gången när hon var bara tre månader och låg i en korg som en vacker dag blev inlämnad till mormor med besked, att varsågod och ta hand om den här ungen, för det finns ingen annan som gör det. När det hände som vi nu ska berätta om var Kajsa Kavat ännu inte fyllda sju år. Det som hände var inte ett dugg märkvärdigt. Mormor halkade mitt på köksgolvet och fördärvade sitt ena ben, märkvärdigare var det inte och sådana saker inträffar varje dag. Men betänk, att det bara var en vecka kvar till jul! Betänk alla polkagrisarna som skulle säljas på torget på den stora julmarknaden! Vem skulle göra det när mormor låg där i sin säng och inte kunde röra benet nästan utan att skrika? Det ska jag, sa Kajsa.